God kväll i stugorna.
Ja vart tog denna dag vägen????
Borta, hihi
Har precis landat i soffan efter en dag med full rulle :)
Först Michis som spelat basketmatch med Div 1-laget
Och en vinst !!!
Så skönt för dem.
Förra veckan blev det ju förlust i båda dam-laget och Div 1 laget.
I dag var det en riktigt spännande match mot Oskarshamn.
Oskarshamn ledde länge, men våra tjejer jobbade sig i kapp och förbi.
Ledde med 8 poäng.
Tappade ledningen,men vann sedan med
13 poäng.
Och på bara åtta spelare.
Normalt är man tolv.
Men i dag spelade dam-laget, Div 1-laget
och U-18-laget.
Så de fick dela upp sig så gott det gick.
 |
| det här bordet målade jag i veckan då ångesten blev för jobbig... |
Det positiva med att vara få spelare är att alla kan få ganska mycket
speltid.
Det gillar jag.
Jag får alltid lite ont i magen när någon eller några får lite speltid.
Eller ingen alls.
 |
| hade först funderingar på att behålla det trärent... |
Efter matchen for Michis och jag till stan för att handla kläder till
kvällens fest.
Skinn-shorts och paljett-T-shirt i silver.
Så snyggt, hihi
Sedan hem, äta middag som hobbysnickaren lagat.
En kopp kaffe.
Hade då inte fått kaffe sedan frukost...
Ni kan ju bara tänka er abstinensen, hihi
 |
| men det blev finare så här. Här stod soffan som nu är i lägenheten... |
Efter middagen blev det till att färga Michis utväxt.
Måste ju vara fin till kvällen, eller.
Ja, ni vet, skomakarens barn...
Becca började fixa sig själv. Hon kan ju det där bättre en mig.
Röda linser, busigt hår. svarta ögon och djävulshorn,
nästan så hon skrämde sig själv, hihi
Jag fixade Michis och en kompis till henne.
De blev så snygga kalaspinglor, hihi.
Och så var det bara att köra iväg alla.
Becca till en kompis som fyller 19 år.
Och Michis upp till lägenheten.
Där ska ett gäng tjejer samlas för att sedan ta spårvagnen
till gymnasiefesten.
Kommer tugga upp alla mina naglar innan jag samlat in alla
tjejer i natt.
Eller rättare sagt klockan tre...
sommartid !!!!
Jag har fotat så i morgon får ni lite snygg-bilder, hihi
Nu blir det fortsatt soffläge och
Så mycket bättre.
Visst börjar det i dag???? ;)
Sov gott och dröm sött
<3
Här sitter jag och min man och äter tacospaj och har det bara gott :)
SvaraRaderaKramen♥ sov gott du oxå
Jag kompade tom ut tidigare , åkte hem hällde upp ett glas rött bara för att se på så mycket bättre. Jag blir så glad av det programmet:-)
SvaraRaderaÅh vilka rysningar jag fick av ditt inlägg... DU verkar vara en sån där helt UNDERBAR vän som alla i en sorg behöver, Nu hoppas jag ju att du har en sån vän oxå gumman;-)!!!
Ja min mamma dog i en båtolycka. Båten som min pappa körde. Han missbedömde bron när de satt och pratade om vad de skulle göra av "fiskrenset" de hade i båten. Han körde rakt in i brofundamentet. Det var så himlans hemskt för jag förlorade min älskade mamma, men oxå för att min underbara pappa inte ville inte leva längre efter olyckan. Tack o lov har jag 2 systrar, så vi turades om att om att bo med han i 6 månader för att inte han skulle göra nåt dumt...
Jag förstår precis vad du pratar om när det gäller sorg. Jag hoppas bara att du har vänner som du kan älta och prata med när som helst, med din sjukdom och all oro jag kan tänka mig att du bär runt på:-(
Oj... vilket långt inlägg det blev!!!
Kramar till dig och tack gode gud för såna vänner som du <3!!!!!!!!!
hihi nu får du säkert en till lång kommenar;-)'
SvaraRaderaJa du jag vet inte, men efter ett år ungefär när jag stod där på jobbet med mina negativa tankar, så kände jag plötsligt att det fick vara nog. Jag bestämde mig helt enkelt för att sluta älta. Det var svårt att försöka styra sina tankar,men det hjälpte mig enormt. Innerst inne visste jag ju att mamma inte ville att jag skulle vara så ledsen...
Jag blir så klart ledsen än idag. Jätteledsen. Som när min son blev 18 och hon fattades där.
Pappa mådde skit. Tappade livslusten. Men efter en tid orkade vi systrar inte mer, så vi satte in en kontaktannons i lokaltidningen och där träffade han en kvinna han idag bor med. Mamma kommer ju alltid vara mamma, (de var ett par år från guldbröllop när hon dog.) Vi är iaf så oerhört tacksamma för hans nya vän, och för att han till slut hittade en livsgnista.
Ärligt talat så trodde jag på fullaste allvar att jag aldrig mer skulle kunna skratta av hela hjärtat och känna lycka... men nu gör jag det.
Sist jag var dyngförkyld och skulle lägga mig så var det nån som klappa mig i håret. Hårstrån lixom ramlade fram o irriterade mig hela tiden och jag kände verkligen de där strykningarna i håret.... Tror faktiskt det var min mamma som tröstade mig lite:-D
Oj.. vad djupt det här blev, men vet du.... det var skönt att berätta för dig... Jag brukar sällan prata om det här, det har jag lixom begravt långt där inne...;-)
Men jag bara känner att du är en sån där underbart fin människa vännen. Vet inte varför. Men jag bara gör det:-D!!!!!!!
Stor bamsekraaaaaam till dig <3