om livets glädje, törnar och så inredning i vitt förstås

lördag 23 juli 2011

halvfart

Visar bilder från min köksö..

Jag går på halvfart idag, gör ni det med.
Hade tänkt slänga mig ut och måla, men lusten är borta.
Tänk att man blir så påverkad av det som hänt i Norge.
Jag tror det beror på alla barn som är drabbade.


När man själv fått barn blir man liksom förändrad, man är inte odödlig längre.
Man ser faror över allt.
Jag är extremt nojig och beskyddande över mina barn.

Ibland kommer tanken upp om man skulle överleva ett barns död.
Jag inbillar mig att jag inte skulle det.
Men så har man ju fler barn ock måste fortsätta för deras skull.


Ikeas slaktarbord, med korgar för allt från...

Jag har en barndoms vän som var med i Tsunamin i Thailand. Hennes 9-åriga tvilling dotter omkom där i vågorna.
Skräcken som hon upplevde den närmaste tiden, letandet efter kroppen, paniken och sorgen.
Den går inte att beskriva i ord.
Jag var med henne varje måndag i ett helt år.


plast, glas och papper.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord och givetvis om dottern,
Så var hon ju tvungen att klara vardagen för den andra dotterns skull.
Processen runt hemkomst och begravning, efterföljade sorgearbete.
Allt i en enda dimma.

och krokar för handdukar , grytlappar och annat fint

Jag var nära, men kan inte för en liten stund sätta mig in i hennes känslor.
Bara finnas där dygnet runt, prata och vara närvarande.
Många var de av hennes vänner som inte vågade vara närvarande, så jag vill slå ett slag för att 
vi inte ska vara rädda att prata, säga att vi finns där, att vi ställer frågor.
Jag lovar att det är det bästa man kan göra.
Orkar och vill inte den drabbade prata säger den det.
Det kan räcka att hon eller han har hört och veta att du finns där när behov finns.

Var inte rädd !!
<3

7 kommentarer:

  1. Hemska tanke! Tårarna stiger i ögonen när jag läser ditt inlägg och när man tänker på att ungdomarna som dog var i sina egna barns ålder, allt blir så verkligt! Vill inte ens tänka på den ångest de måste ha upplevt där ute på ön.

    Kramkramkram <3

    SvaraRadera
  2. Hej vännen
    Ja visst blir man otroligt berörd :(
    Har inte fått nått gjort idag...
    Så sant de du berättar att vänner försvinner när de händer nått sorgligt o svårt ,sååå synd .
    Ha de så fint
    Kram Anette

    SvaraRadera
  3. Jaa...nog blir man berörd alltid...känns helt overkligt...o så nära...Ofattbart att det finns så mycket ondska i världen...
    Kraamiz till dej...Git

    SvaraRadera
  4. Åh, tack gumman! Det är inte många som kommit ihåg, kan jag säga... fick påminna gubben! ;) Det är å andra sidan inget vi firar så mycke här hemma, åtminstone inte för oss vuxna. Men det blir i alla fall knäckäppelpaj om en liten stund, så gott! *slurp*
    Måste också få säga att jag tycker att ni valt ett oooootroligt vackert andranamn till Michis! ;)
    Nu har min nedräkning till torsdag börjat... så spännande! =)

    Kramkramkram <3

    SvaraRadera
  5. Hej! tänkte bara tipsa om att just nu finns fler tävlingar med fina priser på blogg, det finns även en dagens blogg tävling där du har chansen att bli länkad inför mina 200-600 unika läsare/dag så passa på att gå in och anmäla dig kolla i vänsterspalten så hittar du tävlingarna:)
    Annars kanske du vill göra ett bloglovin byte?;)
    kram

    SvaraRadera
  6. Go morron, go morron gummegumman!
    Tack för lilla nutritionslektionen, jag som trodde att pajen var nyttig... ;) Närå, till och med jag inser att den där pajen är en riktig kaloribomb, hihi. Men det känns bra som en liten tröst att det åtminstone finns några små, små fibrer från havregrynen även om de varken gör till eller från, haha! =)
    I dag funderar jag på att åka in till färghandlar'n och köpa lite grön färg till våra dörrar... får se om jag hittar något som passar.. och om jag vågar! =o
    Kikar in hos dig lite senare.

    kramkramkram ♥

    SvaraRadera
  7. Hej hjärtat...Ja det vill liksom inte ta fart riktigt. Men nu får man försöka spotta i nävarna och ta tag i livet igen. Nej man ska aldrig vara rädd för att bry sig. Det räcker att bara finnas till faktiskt. Så fint kök du har, mysigt och hemtrevligt. Ha nu en go söndag gumman...

    Kram Lisa

    SvaraRadera

Tack snälla för att du lämnar en kommentar, jag blir så glad